Hej allihopa vad roligt att ni alla har tagit er hit i dag!

När jag fick frågan om jag ville hålla årets vårtal, blev jag så överraskad att jag inte kunde säga annat än ja, jag trodde nämligen att jag blev uppringd för att bli invald i någon kommietté. Så att jag skulle bli tillfrågad om att hålla årets vårtalet det var jag helt oförberedd på. Men jag ser det som en ära att få hålla vårtalet, så jag tackar Byalaget för att jag fått förtroendet att vara här i dag. Jag har länge suttit och funderar över vad jag ska säga i mitt vårtal, vad kan man säga som inte redan är sagt?
Trots allt måste man ju ha hållit vårtal i evigheter, och det sker varje år säkert på hundratals platser, så att tro att man ska komma på något nytt känns ganska avlägset. Men det får mig också till att undra, vad som är anledningen till att vi ändå fortsätter att hålla vårtal? Är det för att det ändå är en tradition?

Den Valborg vi firar i dag grundar sig på en hednisk högtid som funnits i Tyskland, men som vi kommit att sammankoppla med den Heliga Valborg. Valborg var en abbedissa som blev kallad till Tyskland för att hjälpa till att kristna Tyskarna. 1 maj år 870 blev hon helgonförklarad. Under medeltiden utvecklades det särskilda riter till Valborgs minne, där häxor och motverkandet av onda andar hade stor betydelse. Vid denna tiden som vi i dag firar Valborg höll de germanska folket vårfester vilket av de kristna sågs som häxförsamlingar. Särskilt trodde man att häxorna flög på valborgsmässonatten. På sina kvastar flög de till de gamla offerplatserna och för att delta i djävulens sällskap.
Ja, så nog består våran tradition såväl på den kristna tron, men också på den gamla hedniska kulturen, så visst är traditionen gammal. Men hur står sig detta firande i dag? Vad är det som gör våren så viktig för oss i dag? Det får mig att fundera över våra fyra årstider.

När semestrarna är slut brukar de flesta av oss tycka det är skönt att komma in i våra vardagliga rutiner. Hur bra semester man haft beror enligt de flesta människor på hurdant vädret varit. Har det varit mycket sol och hög temperatur har det ofta varigt för varmt, har vädret fört med sig mycket nederbörd har det varigt för kalt och regnigt. Det gör att ledigheten kanske inte alltid blev som man tänkt sig. Vi låter ofta vädret styra vårt välbefinnande. Uppfattar vi att vädret varigt bra har vi också lättare att se framemot hösten. För när hösten kommer går vi in i en mörkare och kallare årstid och dagarna blir kortare. Och så har vi vintern, som i väderleken ofta ter sig oförutsägbar. Och vad alla undrar är -Blir det någon snö till jul? Julen som vi tycks ha någon slags hatkärlek för. Vissa av oss som älskar att ge bort julklappar och pynta våra hem, och andra som bara vill slippa och tycker julen är en kravfylld tid.

Efter det har vi en vecka då vi ska förberedda oss för det nya året. För det nya året ska bli så mycket bättre än det förra! För nu ska jag allt bli en ny människa! Och jag ska avlägga det där nyårslöftet, som jag sen tänkt följa i max 3 månader. De är löften som är svåra att uppnå, de innebär allt för ofta en för stor förändring i vår tillvaro. Dessutom ska vi göra dem med sådan kraft att vi oftast inte orkar längre än en kort tid. Löftena handlar ofta om att vi ska bli bättre människor och att vi ska ta bättre hand om oss själva, tänk om vi skulle ha de som mål året runt. Då hade vi inte behövt några kravfyllda nyårslöften. Efter nyåret startar vårat nya liv! Det är också en slags mellantid, med en uppförsbacke mot att -bara det blir varmare och ljusare väder, för då kommer allting att bli så mycket lättare och bättre. Men varför tycks de flesta människor mest uppskatta våren och sommaren?

Jag går till mig själv, och funderar över förra lördagen, då jag tänkte att jag måste ta i tur med min hälsa, så jag deltog i utomhus träningen ute på näset. Givetvis var det jobbigt, för jag hade ju inte tränat på ett tag. Men jag som andra vet ju att nu ska vi snart visa oss på stranden, och vi vill ju vara i bra form inför sommaren och förra årets kläder måste vi ju bara i, för tänk om de skulle var för små?

Just våren, som även jag förknippar med en förväntansfull tid har jag i år upplevt som en väldigt jobbig tid. Jag har vart mycket trött och gått med en ständig förkylning som aldrig riktigt tycks bryta ut. Men efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att jag nog har lite pollenallergi. Vad skönt, för nu deltar även jag i denna vårförkylningen, precis som jag deltar i hösten och vinters influensor. Tänk vad skönt, även här följer jag normen för vad som ses som normalt och naturligt.

Jag får inte heller glömma att se till att trädgården görs i ordning inför sommaren, det ska sås och planteras. Och så semestern som måste planeras, för annars kanske vi inte får någon stuga, eller den där rabatten som givetvis har ett slutdatum för att kunna bokas billigare. När jag tänker på allt detta så är det precis samma sak i vilken årstid man än befinner sig i, det är alltid något man måste fixa eller göra.

Även denna härliga vår och sommar har sina krav. Men kanske det ändå ligger i oss själva, att det är våra egna upplevelser och tolkningar som får oss att tänka att detta är en skön tid. Hur kravfyllt eller kravlöst vi vill att vårat liv ska vara är mycket upp till oss själva. Och hur mycket inflytande vi låter andra ha över våra liv är också upp till oss själva att bestämma. Det är kanske en fördel att större delen av året är lite dystrare, så att vi lättare kan uppskatta den ljusa tiden på året.

Något som är tänkvärt är ju att -låt säga att du uppnår en ålder av 90 år, och du tycker att halva året bara är tråkigt och dystert, då har du ägnat 45 år av din livstid till att klaga på årstiden, något som du ändå inte kan göra något åt så länge du bor i Sverige.

Vi som bor här har själva ett eget ansvar att vi trivs och mår bra. Att skylla på dåliga årstider eller att det var bättre för är att se sig i backspegeln på de som inte kan göras ogjort. Men framtiden är ännu orörd och det är upp till oss att skapa den på ett sådant sätt som vi vill leva i den. Vi ska vara tacksamma att vi har möjligheten att bo på en sådan vacker plats somi Holsljunga.

Med de vackra sjöarna och de fina slingorna ute på näset. Med en idrottsförening som ordnar uppskattade aktiviteter så som Holsljunga marschen, som människor kommer långväga för att delta i. Här har vi också ett levande Byalag som är aktiva och har entusiasm, och vilja till att skapa för att ge en ökad trivsel och gemenskap. Jag tänker också på de människor som flyr krigen, som lämnat allt de äger och har. Hur de kämpar för att få ett bättre liv, ett sådant liv som du och jag lever här i Sverige.
Visst har vi plats för några av dem. Vi ska vara tacksamma för att ha dem här, för att de lär oss att alla inte har det lika bra som vi. De bidrar till oss genom att ha sina barn i skola och förskolan, det kanske är tack vare dem vi kommer kunna fortsätta att ha våran skolan kvar.

Det är lätt att ta saker och ting för givet, för vi är vana att ha det bra. Jag vet att det också finns ideella krafter i Holsljunga som arbetar för att de som kommer hit, ska få en chans att komma in i gemenskapen. Det glädjer mig att veta att de finns de som vill hjälpa andra, men särskilt roligt är det att se dom som faktiskt gör det.
Jag tror nämligen att allt som man vill ska fungera, också kommer att fungera så länge man själv vill det! Vi alla är en del av bygden, och alla kan bidra med något för en ökad trivsel och utveckling. Men inte minst kan man göra något för sig själv, genom att acceptera det som varigt och det man inte kan ändra på. Och det som ännu inte hänt, är man med och kan påverka, genom att ha en bra inställning och goda attityder.

Med dem orden styr jag mitt segel genom alla årstider, och inget väder ska stoppa min goda attityd, eller hur jag vill vara som människa!

Tack ännu en gång för att jag fick vara här och jag önskar er alla en trevlig och glad valborg och 1 Maj.